Fåren

När vi gick och funderade på vilken ras vi skulle köpa in hade Hushållningssällskapet i denna delen av Sverige ett projekt om lamm, får och get. Vi deltog i många av deras kurser och träffar och fick på det sättet kontakt med fårproducenter och möjlighet att se olika raser. Vi fastnade för Gotlandsfåret eftersom det har vacker ull och fina skinn samtidigt som de ger hyfsade slaktvikter.

Våren 2010 köpte vi fem dräktiga tackor av rasen Gotlandsfår. Det blev grunden i vår besättning som i dag består av en bagge och 13 hondjur.

Vi har stött på flera som med gott resultat blandat Leicester med Gotlandsfår. Det ger högre slaktvikt och fortfarande god skinnkvalitét. Därför har vi i höst köpt in två dräktiga Leicestertackor för att pröva.

Gotlandsfåret

Gotlandsfåret har sitt ursprung i det gotländska utegångsfåret. Genom urval för storlek och pälskvalitet har Gotlandsfåret utvecklats till en effektiv ras för produktion av kött och pälsskinn. Genom sin rörlighet och goda förmåga att utnyttja varierande betesmarker är Gotlandsfåren mycket lämpliga till nordisk landskapsvård. Från Gotland, där de utgör den dominerande rasen, har de spridits över till hela fastlandet.

De vuxna djuren är grå med svarta huvuden och ben. Vita tecken förekommer ibland på huvud och ben. Stora vita tecken är inte önskvärda. Huvud och ben är ullfria. Svansen är kort med ullfri spets. Benstommen är gracil och huvudet finskuret. Såväl tackor som baggar saknar horn. Tackorna väger oftast 55-90 kg och baggarna 80-120 kg, men stora variationer förekommer.

Temperamentet är livligt utan att fåren för den skull är skygga och de är lätta att få tama. Vid betesgång är Gotlansfåren ofta mer utspridda i terrängen än får av andra raser.De har dock en utpräglad flockinstinkt och fungerar utmärkt tillsammans med vallhundar.

Gotlandsfåren har en starkt årstidssbunden brunst och lammen föds på våren. Tackorna har lätt att lamma, har goda modersegenskaper och god fruktsamhet. Från två års ålder föder tackorna i regel två lamm per födsel. Trillingfödslar är inte ovanliga.

Lammen föds svarta men under sommaren ljusnar de och blir grå i olika nyanser. Till rasens absoluta särdrag hör den glansiga och lockiga ullen. På lammen är den fullt utvecklad vid 4-5 månaders ålder och kan då ge ett vackert och användbart skinn.

Fakta från: Silverlock.

Leicester

Leicesterfåret avlades fram redan i mitten av 1700-talet i England.

Man ville skapa ett medeltungt köttfår med glansig, lång och ganska grov ull. Detta ”leicester longwool-får” har aldrig haft någon stor utbredning men har ofta använts när nya raser skapats, runt om i världen. Leicester finns med i de flesta andra rasers bildande bl a texel och dalasau, leicesterbaggar användes även i ryafårens rekonstruktion.

Till Sverige infördes de första leicesterfåren tidigt av bl.a. Jonas Alströmer. Importer har då och då gjorts men aldrig i större omfattning. De införda djuren har mest använts till inkorsning för att förbättra den svenska fårstammen. De första större leicesterfårbesättningarna dyker upp först några decennier in på 1900-talet i Östergötland.

I vårt land har unika ”nordiska” egenskaper utvecklats hos det svenska leicesterfåret som ullkvalité och pälshår. Rasen har under årens lopp anpassats bättre till vårt klimat och betesmiljöer. Bland s k renrasiga leicesterfår finns ibland en tendens till smal kroppsform och tunnare ull ibland med mörka färginslag. Detta är en följd av att tidigare inkorsning av lantrasanlag finns i djurets härstamning. Föreningens mål är ren färg och ett medeltungt, köttfylligt djur med harmoniskt kroppsform med minst R i klassning.

På 1980-talet startade en ny fas i utvecklingen av vårt svenska leicesterfår – det vita pälsfåret. Uppfödare började producera pälsskinn av samma typ som gotlandsfårets.

Vita pälsskinn för körsnärsändamål är en unik produkt som ingen annan ras kan producera.

Fakta från: Leicesterfårföreningen (länken leder till en pdf).